Oh gud, dessa pinsamma situationer man bara önskar att man aldrig varit med om. Det var första dagen i sjätte klass och vi var några tjejer som stod och pratade om vad som hade hänt under sommaren. Helt normalt. Sen, helt utan förvarning och utan att passa in i samtalet alls kommer frågan från en av tjejerna (låt henne kallas Anon): "Jaha, är det någon som börjat få flytningar än då?". Total tystnad. Hörde jag rätt? Vad händer? "Men Anon!", kom till slut ut ur en annan tjejs mun. Anon fortsätter som om hon inte alls har fattat att samtalet helt plötsligt blivit väldigt pinsamt.. "Jag har i alla fall fått min mens!" säger hon med en stolthet som jag aldrig fått beskåda igen. Efter det är det helt svart. Hanna, 12 år, ville för första gången sjunka genom marken på riktigt.

Detta var dessutom samma tjej som sedan bytte sin binda helt öppet i omklädningsrummet efter gymnastiken. Traumatiskt.

När jag precis hade startat den här bloggen råkade jag så klart ut för en idiot med en gång. Det var någon som hade kommenterat anonymt på inlägget "En gubbe på Mora Tidning kollar in my boobs". Jag blev sur och tog bort den, men jösses vad jag ångrar det idag. Så jag tror att jag publicerar den i ett inlägg! :D Kommentaren var inte värre än: "amen asså.. åh wajn", men gud vad den fick mig att bli sur. Nu tänkte jag berätta lite om mina tankar kring denna kommentar.

1. "Hoppsan, vissa har verkligen inte fattat vad bloggen går ut på? Beror detta på mig eller på låg IQ hos den som skrev? Ja, snarare det senare."
2. "Just fan, hans/hennes pappa måste vara en av alla utvecklingsstörda på MT!"
3. "Ahaa.. Stackaren har inga tuttar som folk kan titta på.."
4. "Vem fan skriver 'wajn' år 2009?"
5. "Vem fan skriver 'amen asså' år 2009?"
6. "Vem fan kommenterar anonymt oavsett?!"
7. "Gud.. Orkar jag ens bry mig?"
8. "Ja. Lite i alla fall."

Av någon skum anledning har jag under mina år på gymnasiet lyckats ha en liten småskum relation till vissa lärare. Observera! Inte mitt fel! Oftast.. ;)

Angående den här läraren var det i alla fall inte mitt fel. Han hette (Ny-)Stefan och hade ersatt vår tidigare lärare i Samhällskunskap. Efter någon lektion började några av mina klasskamrater lägga märke till hur NS (som vi kallade honom för) pratade lite extra med mig och tittade åt mitt håll efter han dragit ett skämt, precis som han ville kolla om jag tyckte att skämtet var roligt. Först blev jag sur och trodde att de bara ville retas. Men efter några lektioner var det så extremt att jag till och med lade märke till detta själv.. Han kollade åt mitt håll efter vart enda bloody joke! Det värsta var när han pratade fastän vi fått uppgifter att jobba med. I alla fall.. Det är en vanlig lektion med NS sista veckan innan vi slutar tvåan. Helgen innan hade det varit avslutningsfest för studenterna på Skeer. NS frågar vad jag har gjort i helgen, så jag berättar lite kort om det, men vill egentligen ägna mig åt att sätta ut länder på en karta som alla andra i klassrummet. Han fortsätter fråga om varför det var fest och jag berättade ännu kortare om att studenterna slutar en vecka tidigare än oss andra. Då frågar han: "Jaha, ok, men var det något röj?" Jag svarar: "Nu får du faktiskt prata med någon annan, det var fler än jag där" Han: "Men var det något röj?" (inget svar) Han: "Va de nå röj? .. Va de nå röj? ... VA DE NÅ RÖJ?!" Jag: "Men ja, det var röj!!"

Jobbade från 14.30 till 22.30 igår. ICA Maxi är inte den mysigaste platsen att vara på dagen före Midsommar. Men som alltid, kommer det ju en del kunder som man kan fundera över ett tag, jag ska berätta om några av dem. :D

Arg invandrarpriskärring
I de flesta butiker har man ju de kunder som bara springer runt och letar efter rabatter och prissänkningar. En av dessa kommer fram till mig och har bara kampanjvaror på bandet. Vattenmelon och små vitlöksbaguetter. Vitlöksbaguetterna kostar 5:-... OM man har självscannat. Den här kärringen har införskaffat ett ICA-kort just för dessa bröd men inte fattat att man ska självscanna. Hon får inte sin rabatt förstås och efter jag har förklarat varför blir hon helt rabiat och skriker "Då vil jagg inteh haa några BRÖD!!!" Du kann ta dåm!!!" Jag svarar lugnt "Okej, då kan jag ta dem här bakom kassan så länge". När hon ser hur oberörd jag är och inte börjar grina över hur mycker minus vi går för att just hon inte köper två paket vitlöksbaguetter får henne att bli ännu mer galen och skriker "Åkk jagg vil inte ha denna kort häller!!!!!", sen drar hon fint sitt kort för att få bonus på varorna i alla fall. Sen visade det sig att hon hade varit i butiken och haft samma problem dagen innan och ändå inte fattat. Stackars kvinna.

Gubben som friade
En äldre man från utlandet, på sisådär 55-60 bast kommer fram till mig och ska handla. Han börjar fråga lite om det var mycket folk och jag svarar det gamla vanliga tugget. Sen säger han "Åh vilken trevlig flicka du var!" och ler stort. Sedan frågar han "Är du gift?", jag svarar "Nej, men jag är förlovad" och ser skitglad ut. "Äh.. Det var ju precis lika illa.." säger han och ser ledsen ut varpå jag svarar "Nehe då, jag mår så bra så!". Sen när jag ger honom hans växel så tar han min hand och ser mig i ögonen och säger "Ha det bra nu. Jag önskar dig ett gott liv".

Myntkärringen
Tanter som sparar på småpengar finns det gott om. Men de som går med dem till ICA för att betala med dem är färre. Men självklart kommer en av dessa till min kassa. "FRRROSCH!!!" så har hon tömt en hel påse med småpengar framför mig som det bara är att börja räkna. 155 kronor i mestadels 1-kronor, 50-öringar och en del femmor. YES!


Bajsbarnet
En liten unge befinner sig innanför kassorna i butiken och hör sin mamma ropa på honom som är på väg mot utgången. Medan han springer till sin mamma passar han på att skrika högt och ljudligt: "MAMMAAAAA, JAAAG ÄÄÄR BAAAAAAAJSNÖÖÖDIIIIIG!!!!".

Hasse Aro
Wohooo, äntligen en kändis! Eller inte... Hasse Aros kopia var det i alla fall! Han var så extremt galet lik att det knappt var sant, men sen när han öppnade munnen och började prata fattade jag att det inte var han ändå. Han pratade typ som en tjej. Men men, jag frågade om han hade fått höra det förut och det var någon som hade sagt det men att han brukar liknas vid andra också. Kul var det i alla fall! :D

"Praktik på Mora Tidning, fan vad seriöst och kul!!", var min tanke. Visst, efter att ha upptäckt att halva redaktionen var utvecklingsstörd och den andra halvan var full med pervon fick jag jobb på UNG-redaktionen. Yeehaaa.. Hrm. Inför premiären av vår sida i MT skulle en av reportrarna på tidningen ta en bild av mig mot en vit vägg. Han tar några bilder och efteråt vill jag så klart se dem. Bilderna hamnade som stående bild i en liggande skärm som man kunde scrolla bilden i, fattar ni? Äh, jag ritar en bild...

Sådär, nu måste ni fatta. Reportern, som var 60+, flintis och kutryggad tog fram en av bilderna på mig. Min spontana reaktion var "Men usch!", ni vet hur det är med att se bilder på sig själv tagna med blixt rakt framifrån. Men sen av någon anledning scrollar han ner till mina pattar och håller kvar där och tittar ett tag. Sen säger han "Jag tycker att det blev jättebra!". Jag svarar något som ska likna ett tack innan han tittar igen och säger "Hade jag varit du hade jag varit jättenöjd.". Sekunden efter gick jag ut därifrån utan ett ord. Och nej, jag var inte kvar på Mora Tidning speciellt länge..

Tänkte att jag skulle berätta om den gången när jag blev förföljd också. Som tur är skrev jag om det på min Bilddagbok dagen efter det hände, så här kommer det:

"Jag bestämde mig för att gå ut på en promenad igår, för att rensa tankarna lite osv.
Det var mörkt ute och klockan var ca halv tolv. Jag tänkte att jag bara skulle gå runt lite nere på Sanda.
När jag var på väg hem (00:10), så kommer en skitsöt katt och börjar gå med mig. Längre fram kommer en gubbe med keps ut från en sidogata med sin hund, de går bortåt, åt samma håll som jag.
Jag tänker inte så mycket på det, förens han stannar och ställer sig och tittar på mig. Plötsligt börjar gå mot mitt håll igen, han vänder alltså. När vi möts tittar jag bara ner i marken för att inte vara med om någon pinsam situation som när man inte vet om man ska heja eller inte. När vi gått förbi varandra så tittar jag bakom mig för att se om katten fortfarande hängt på. Då ser jag hur gubben också vänder sig om och tittar, fast på mig?
Jag vänder mig snabbt framåt igen och hoppas att han inte såg att jag också tittade bakåt, för tänk om han trodde att jag tittade efter honom då? Fan va pinsamt.
Men så fortsätter jag att gå en bit till, sen vänder jag mig igen för att kolla efter katten, och då ser jag att gubben har vänt håll IGEN och går efter mig! Jag blir väldigt illa till mods och tänker att 'jag går in på den här sidogatan så han tror att jag bor här och går förbi, så kan jag gå hemåt sedan ifred'..
Så jag går in på sidogatan där det ligger lite hus, men sen tar husen slut och sedan finns det som en liten äng och sen Siljan. Jag bestämmer mig för att gå ner och ta mig en titt på vattnet, för det var väldigt fint ute igår. Så jag går ner för en liten kulle och kollar ut över vattnet.



Sen efter en stund tänker jag att gubben måste hunnit en bit och att jag kunde gå hem ifred nu. Så jag börjar gå upp mot vägen igen, och precis när jag kommit halvvägs upp för den lilla kullen SER JAG HANS JÄVLA KEPS KOMMA MOT MIG! Då får jag vrålpanik och vet inte vad jag ska göra! Jag vänder mig snabbt om och springer ner till vattnet igen, men var ska jag ta vägen där?! Simma eller?! Nej. Jag springer in i det höga gräset som var intill stranden och gömmer mig i det i hopp om att han inte ska se mig. Sen hör jag hur han kommer ner till vattnet, han står bara några meter ifrån mig och så säger han till sin hund: "SÖK! .. SÖK! .. SÖK!". Jag darrar som ett jävla asplöv och tänker "Snälla, låt den inte hitta mig! Snälla, snälla, snälla..!".
Jag hör hur hunden nosar runt och gubben säger flera gånger "SÖK!", sedan vänder hunden och börjar nosa vidare åt andra hållet längs stranden. Och jag hör hur de försvinner bortåt, men sitter fortfarande kvar, helt dyblöt eftersom det hade regnat hela dagen och gräset var allt annat än torrt. Jag reser mig försiktigt och kollar runt, men eftersom det var mörkt såg jag inte mycket, utan satte mig ner igen. Jag satt där aslänge och tittade sedan upp igen, smög sakta fram, sen sprang jag hela vägen hem.

Det här var så sjukt jävla läskigt så jag vet inte vad! Tänk om hunden hade nosat upp mig?! Vad ville han mig? Jag fattar ingenting, så jävla SJUKT!"

Det här är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Fortfarande när jag tänker på det mår jag riktigt dåligt..

Dagen börjar med att jag åker in till stan för att låna Per Nilssons nya bok, som bara fanns på Sture Bibliotek. Efter jag lånat boken inser jag snabbt att jag inte kunde vara kvar där pga min fobi för brats och drar tillbaka till centralen. Hungrig som fan var jag, både på mat och att få börja läsa. Jag drar över gatan och sätter mig på McDonalds (ät inte den där nya Shake-salladen, den smakar skit), slår upp min bok och läser intensivt.

Efter 45 minuter ungefär märker jag plötsligt hur en gammal kvinnohand lägger en platt och ihopknuten Coop-påse på bordet framför mig strax innan hon flyr mot utgången?! Jag tittar förvånat upp och hinner tänka att det kan ju vara vad fan som helst i den påsen. En död fisk. En giftorm. Bajs. En bild av Caroline af Ugglas. Vad som helst! Jag skjuter påsen ifrån mig medan jag tittar efter kvinnan som jag vid det här laget tar för givet är galen. Hon ser mig, stannar till och drar på hundögonsblicken. Jag säger er bara att den blicken skulle få mig att surfa på en krokodilrygg om det vore så! Med ett orat fakesmile drar jag påsen intill mig igen och hon ser lugnad ut och försvinner. Försiktigt knyter jag upp påsen och där i ligger ett adresserat brev till London tillsammans med en lapp där det står "Please would you be kind enough to post in postbox", underskrivet med något namn jag inte kan tyda (försök tyd själv om du vill på bilden nedan).



Jag tittar upp igen för att se om tanten står och lurar i något hörn, men icke då. Puts väck! Trots min nyfikenhet på vad det kunde innehålla så postade jag det efter att bara ha tittat in genom ett litet hål och konstaterat att det inte innehöll något läskigt vitt pulver eller så. När jag satt på pendeln hem funderade jag på varför hon inte postade brevet själv, hon hade ju trots allt fixat frimärken och sånt helt själv. Kanske var det en kärleksförklaring till någon som hon inte vågade posta själv och tänkte "jag ger brevet till någon random på stan och om den personen lägger det på lådan, då är det meningen!", eller så var hon bara allmänt stressad och tyckte att jag var en lat ungdom som behövde röra på mig eller så tänkte hon bara "haha, nu ska vi jävlas med någon dum brud på Donken och få henne att känna sig utvald trots att det inte står ett skit i brevet, höhöhö!" eller så var hon verkligen galen. Skumt var det i alla fall.

Ja, fy fan vilket tjat det har varit kring att den här bloggen ska bli till. Faktum är att den redan har existerat en gång tidigare, i cirka två dygn. Men nu är det så här att det händer mig så fruktansvärt skumma saker regelbundet att jag bara måste börja dela med mig på riktigt. Droppen var helt klart när kärringen som mitt första inlägg ska handla om gjorde en snabb visit i mitt liv.

Nu hoppas jag att ni läser och kommenterar. Annars..! ;)

/ Hanna