Nu gör jag slut med bloggen. Fan vad tråkigt det är alltså. Men jäklar vad länge jag höll i trots allt!

Det är inte ni.. Det är jag. Jag är ledsen. Ha det bra i framtiden. Kanske möts vi igen.

Någon som är sugen på balle?

Vår förrådsdörr ser lite smått misshandlad ut av vissa anledningar. Dessutom skulle vi behöva få en kökslucka fixad. När såna problem dyker upp ska man ringa den som är ansvarig för ens område. När jag såg bilder på de personer som är ansvariga för vårt område kände jag helt plötsligt att det inte var så viktigt längre.

Ja, jag är rädd!!! Skulle ni släppt in någon av de där när du är ensam hemma?! Nej, just det.

Här har vi ett praktexempel på någon som borde byta jobb. Fast den här retuscheraren skulle nog även misslyckas med att sälja korv.

Jag förstår inte riktigt.. Är det verkligen tre katter på bilden? Eller har katten längst till höger två huvuden? Vems är tassen som ligger över ryggen på den till vänster?! CONFUSED!

Om jag är Göteborgare? Yep.
Om min kille är AIK'are? Yep.
Om det kan uppstå konflikter pga detta? Score!



(Fast vi tycker oftast att det är lite charmigt. Sjukt tråkigt när man ska tycka lika om allt.)

Jag tappade nästan hakan när jag såg den här extremt roliga artikeln i tidningen Kamratposten hemma hos min kusin! Jag läste själv KP när jag var liten, så det var kul att vara lite nostalgisk.

I denna artikeln från förra året definierar de vad en fjortis är. Dessutom är det en stil numera tydligen. Fan vad jag skrattade när jag insåg att vissa av mina kompisar faktiskt sett ut såhär.

Klädstilen är SVEA-mössa, Fjällräven-jacka och mjukisbyxor (gärna SSS såklart). Man ska ha mycket smink, det står mascara, foundation, solpuder osv (dessutom är randen vid hakan viktig). Sen ska man ha blondt hår (som man har blekt) och idomin på läpparna.

Efter min och Karins roadtrip var det dags att ta sig med tåg från Mora tillbaka hem mot Märsta. Jag sover som en gris mellan Mora och Borlänge, i ca 15 min. För resten av timmen är det en kille som sitter och beklagar sig över sin flickvän i mobilen med en kompis. Tjejen hade blivit arg för att han bland annat hade glömt bort hennes namnsdag. När han äntligen la på började en list i tåget att skaka, men den var lätt åtgärdad med ett hårt knytnävsslag. Önskar att jag kunde änvänt det på killen med.

Jag hoppar av i Borlänge och ska ta tåget till Uppsala. Där ser jag två buddhistmunkar vandra förbi. I Borlänge? Men det var inte den enda chocken. Den ena munken gick och bar på en matchande Stadium-kasse. Jag tog en smygbild för att jag ville visa Jörgen.




Tåget mot Uppsala kom och jag läste klart min sjukt dåliga bok innan tåget passerat Sala. Mellan Sala och Uppsala blev jag åksjuk eftersom min och Karins kost det senaste dygnet endast hade bestått av ostbollar, muffins, chips, godis, kakor, riskakor och vindruvor.



Väl i Uppsala sätter jag mig och väntar på tåget som ska ta mig till Märsta. Jag sätter mig på en bänk och är överlycklig för den friska luften och illamåendet försvinner. I samma sekund som jag tänker detta tar de två personerna på vardera sida om mig upp en varsin cigg och tänder dessa precis som om de ingått en pakt. Jag bytte bänk.

När jag sitter på den där bänken så går helt plötsligt de två munkarna som jag såg i Borlänge förbi mig och jag hajade till över sammanträffandet. Sedan begravde jag näsan i en artikel om svininfluensan i Aftonbladet och hann konstatera att jag ska ha vaccin. Jag är för ung för att dö!

Sen händer det obehagliga. En helt klart påtänd man går runt och skriker på engelska att USA är ett jävla skitland och andra osammanhängande saker. Han skriker frågor om vad USA's president heter till de som går förbi och när de inte svarar skriker han "So you don't know that?! NO, BECAUSE YOU DON'T KNOW FUCKING ANYTHING!!!!!". Jörgen har lärt mig att man aldrig någonsin ska titta upp på såna människor, så jag låtsasläste min tidning. Dock var det ett annat ungt par som råkade titta dit som han blev fly förbannad på och frågade om det var honom de tittade på osv. När de vände bort sina huvuden skrek han att det var bra ungefär. Då fick jag nog och gick in och ringde 112. Fick prata med en snubbe som kopplade mig vidare till polisen. Vad händer då? Jo, ingen svarar. Heja Sverige! Sen kom mitt tåg in och jag gick in och satte mig fastän det var 15 min kvar till avgång. Där inne springer en annan påtänd kille runt. Han var dock inte agressiv, bara lite förvirrad. Då ringde jag Jörgen, hans röst får mig att känna mig trygg i de allra skummaste situationer. Sen gick den påtända killen.


När jag hoppar av tåget i Märsta möter älsklingen upp mig och när vi vänder oss om för att gå till bussen, gissa vad vi ser? Jo, munkarna som jag fotade i Borlänge.

Älskling får ett sms där hans mamma frågar efter mitt nummer för hon "ska skicka en sån himla rolig grej" till mig. Jag vet inte om hon var full eller helt enkelt bara har en sjukt kass humor. Men jag är för det första överlycklig för att jag inte ska fira jul med henne iår igen. För det andra ska jag vara tacksam för att det inte är Jörgens pappa som skickat det.



Det hela är alltså ett filmklipp med en tjock gubbe som först står och skruvar på sig och säger "I looove you!", sen drar han av sig byxorna och säger "I want you baby!". Kvinnorna på hennes jobb som skickar runt detta mellan sig och faktiskt SKRATTAR borde få vård. Nu.

Jag var på tamilbröllop idag minsann, vad gjorde du?

Prästen (munken)!

Jag överdriver ta mig sjutton inte! Igår satt jag, mamma och Louise och diskuterade roliga saker. Och JUST när jag hade choklad och Pepsi Max fulla munnen ska de säga skitroliga saker. Jag skrattar till och hux flux så åkte allt i fel strupe! Jag kväljde och kväljde och fick inte luft. Jag sprang ut till toaletten och fortsatte att kvälja, till slut hostade jag och kunde få i mig lite luft i alla fall. Sen hostade jag ännu mer och lyckades få ytterligare luft. Sedan höll det på så ett mycket bra tag. När jag försökte prata kom det bara pip och rossel. Till slut blev det ju bättre, men jag hade ont i bröstet i timmar efteråt. Gör fortfarande ont idag när jag tar ett djupt andetag. Hjälp. Jag drunkade nästan i min Pepsi!!

Har tillbringat hela kvällen med min Maxi-vän Emma medan älskling var ute på svensexa. Detta betyder att jag får åka sista pendeltåget hem helt själv. Eftersom jag själv anser mig vara en liten tuffing såg jag det som världens enklaste sak. När jag börjar närma mig Märsta med tåget är det bara jag och en kvinna inom synhåll, lite längre bak fanns ett gäng bråkiga grabbar. Nervositeten att ta sig till lägenheten själv börjar krypa inom mig. Just när detta börjar släcks helt plösligt ljuset och det blir helt svart i tåget! Eftersom det är svart ute också så ser jag inte ett dugg utan känner bara att tåget fortfarande åker. Som tur är tänds ljuset igen och jag andas ut och försöker samla mig.

Jag kliver av tåget och går med raska steg när jag plötsligt ser en tjej falla våldsamt ned för en liten stentrappa. Först på henne är två män som såklart passar på att bära lite och känna lite. Jag kunde inte låta det fortsätta så jag går istället fram och klappar om henne och ser till att hon kan gå själv och mår bra. Sedan skyndar jag mig till den sista bussen hem. På vägen dit är det en turk som ser att jag är ensam varpå han gör ett tecken till sin polare som tittar sliskigt och väser ett "Heej" till mig. Jag fortsätter i samma riktning men säger hej tillbaka i en ton som tydligt visar ointresse. Hellre det än en irriterad snubbe som skriker "Hörru! Jag sa HEJ!!" efter en.. 

Äntligen går min buss. Självklart har turkarna hoppat på samma buss lite diskret så jag förbereder mina nycklar mellan fingrarna för säkerhets skull. De sitter längst bak och jag längst fram, så jag låter de inte se när jag plingar och slinker sedan av fort som fan. Samtidigt är det bara tjejer som kliver av. En kvinna ställer sig mot en lyktstolpe helt framåtböjd och mår väldigt dåligt. På bussen hade jag dock noterat att hon inte var full. Mycket riktigt, när jag frågade henne hur hon mådde och om hon ville ha hjälp förklarade hon att hon hade sprungit Midnattsloppet. Hon piggnade också till och äntligen kunde jag få komma hem.

Ska bara gå ner till bussen, som vanligt. Går ut från porten och förbi de andra dörrarna. Tittar upp, och där står en snubbe och KISSAR! Mitt i området! Han ser mig precis när jag tittar upp och mitt i strålen så står han där och gör en ursäktande min mot mig. Jag ger honom en riktigt äcklad min och vänder huvudet åt andra hållet när jag går förbi honom. Det var så galet äckligt! Lekplatsen ligger precis bakom och allting? Först trodde jag att han var full. Men det var på blanka dagen och han stod där i badbyxor med en handduk på axlarna och kissade. Just när jag ska gå till bussen.

Jag kan vara galen, det lovar jag er. Jag tror att det är lite det som min och Jörgens kärlek bottnar i, vi känner igen oss så mycket i varandras galenskap. Det var nog därför han bara log och kramade mig efter att jag berättat om vad jag gjorde igår..

Under ett års tid har vi haft kvar skit i vårt förråd som tillhört Jörgens ex. Av någon anledning (alltså Jörgens prioriteringar) så har skiten inte transporterats bort. Men igår var tiden inne, äntligen! Dock skulle det sluta med att jag, ensam hemma, skulle langa över det när exet kom förbi och hämtade grejerna. Kvällen innan fick jag småpanik och började fantisera om brutala knivmord som hämnd osv och erkände för Jörgen att jag inte var helt tillfreds med lösningen. Som den tappra pojkvän han är tog han istället på sig att ta med sig sakerna och möta upp henne och lämna över dem själv efter jobbet. Meeen... Ni som känner mig, ni vet att det finns en fortsättning.

På kvällen skulle vi nämligen gå på bio och eftersom jag ändå skulle in till stan passade jag på att klippa mig lite.. Och ta mig en titt på mötet som skulle ske mellan min pojkvän och hans ex. Hö..hö.. Jag visste var de skulle mötas, så jag tog min bok och slog mig ner på Wayne's Coffee som ligger alldeles intill. Där sitter jag som världens spion och surplar på en latte och läser lite coolt i min bok. Min egen busighet gör mig helt nervös och jag smsar Sara med darriga fingrar. Sara blir också nervös eftersom hon känner till min historia med The Ex. För övrigt är jag övertygad om att hon läser denna blogg, eftersom hon har stalkat mig oavbrutet under ett års tid på internet. Så den här godisbiten bjuder jag på. Sen dyker hon upp! Sodapopinski is in tha house! Jag skriver till Sara igen, sen går allt skitsnabbt. Jörgen dyker upp, langar över påsen med skit, utbyter ett fåtal ord sen säger de hej då. Det var över. Jörgen skötte sig utmärkt, jag fick mig en titt på min internetstalker och själv har jag blivit en IRL-stalker. Mitt liv är fulländat.

Kan inte fatta att jag har glömt att berätta det här! Fick till och med ett spel på en svensklektion en gång när jag berättade för kompisarna vad som hade hänt att Sandra (vår lärare) bad mig berätta för hela klassen till slut. Vilka diskussioner det blev.

Det var för något år sedan i vilket fall som helst och jag skulle köpa en present åt någon på Leklust i Mora. Jag langar fram kontanter och betalar, allt är som vanligt. Sen säger idioten i kassan att det hade blivit något fel och bad mig att skriva på kvittot. Jag tog tag i pennen han gav mig, skulle trycka ut udden och BZZZZ!!!!! Det var en fakepenna som ger av en ordentlig stöt. Han asgarvade och tyckte att det var skitkul. Det var tydligen ett skämt. Kul. Verkligen.

Okej, nu ska jag berätta varför det inte är kul.. För det första har han ingen aning om hur känslig personen som han utsätter för skämtet är för stötar. Tänk om personen hade haft epilepsi? Eller pacemaker? Själv hade jag ont hela vägen från fingret till armbågen i flera timmar efteråt. Jo men för fan, det var skitkul. Jävla bonnhumor. Händer bara på landet.

Gud vad jag ångrar att jag inte fick ett utbrott och bad om pengarna tillbaka och handlade i någon annan butik. Blev ganska chockad antar jag. Elchockad. (DET är humor!)

Klockan var runt elva på kvällen och jag hade tagit en liten promenad och pratat med Beckie i telefon. Jag gick längs Göteborgs hamn och det var jättefint vid vattnet. På vägen hem hade det hunnit mörkna och när jag går längs vägen saktar en Volvo in bredvid mig och en medelåldersman hänger över passagerarsätet och frågar mig något ohörbart men jag ser på hans nervösa blick vad det är han vill. Jag ignorerade och ökade takten hemåt och han körde iväg. Men bara någon minut efter märker jag att han har vänt och kör upp bredvid mig igen, först då ser han att jag håller i en mobiltelefon och får panik och kör iväg.


När jag kommer hem berättar pappa och hans tjej Lotta att det brukar gå horor där och att det åker runt hallickar och värvar nytt. Det kunde de ju ha sagt lite innan tyckte jag..

Livet är så överdrivet taskigt ibland! Jag blev kissnödig redan hemma hos pappa idag men tänkte att jag säkert skulle hinna gå på toaletten på centralen innan jag åkte tllbaka till Stockholm med tanke på all tid jag jag skulle få där. TJI fick jag!

På centralen kostade det 5:- att vara nödig, så först gick jag ut och kollade om det stod något tåg inne där man kunde låna en mugg men det fanns det inte. Jag gick då in på Pressbyrån och tog en femma över beloppet för att betala fint för mig som vanligt folk. När jag kommer ut ser jag att klockan har sprungit iväg ordentligt och tänker att jag får lov att ta toan på bussen istället... Vilket inte är så kul men nöden har ingen lag (ha..ha).

Jag kliver på bussen och fixar undan mina väskor. En tantjävel hinner gå innan mig och medan hon är där inne meddelar busschauffören vänligt att de har problem med toaletten och att det inte går att spola så bra.

Nu sitter jag här och har hållt mig i 5 timmar. 1 ½ kvar. Det enda som finns att göra är att le åt tanten som inte kunde spola.

Jag och lillebror fick för oss att prova hissen lite som pappa har i sin trappuppgång i Göteborg. Lillebror var först ut med att ta hissen två trappor ner och jag var inte sen med att vilja göra samma sak! Jag hoppar in i hissen och tycker att den är lite läskig, men om David klarar det så lär ju jag också göra det är min tanke när jag trycker på Entré-knappen.

                                                          Den megaläskiga hissen!

Hissen drar igång och jag kommer fram, på det plan där jag tror att jag ska gå av står två byggkillar och ska också åka hiss. Jag kliver ut och ser att jag har kommit heeeelt fel. Där är världens byggarbetsplats och jag säger "Öh, här kan man ju inte gå av!" varav en av killarna svarar "Nej, det kan man inte".

Jag går skamset in igen och ser livrädd ut men försöker dölja det lite coolt med att knappa lite med mobilen. "Ehm, jaha, så ni hade också beställt hiss?" blir min totalt IQ-befriade fråga. Som tur är är inte byggkillarna så smarta de heller så de svarar att det var precis det de hade gjort och att det var våning 3 som vi var på och att det inte går att åka upp dit om inte de är där. "Aha, jo men jag och brorsan har bara provet hissen lite" blir mitt andra uttalande och efter det väljer jag att vara tyst.

När vi är framme och ska gå ur hissen så tror David att det är jag som är påväg ut varpå han hoppar fram och skrämmer skiten ur byggkillen som han trodde var jag. Det var nog första och sista gången jag åkte i den hissen.. :P

Här har vi extremt motbjudande reklam.

Söndag kväll, man är lite småtrött och mysig sådär. Jag får för mig att baka en kladdkaka. Jag hoppar ut i köket och sjunger stolt "I'm gonna make some kladdkaka!" i olika melodier. "I'm gonna ma WHAAAAAAA!!!! Hjäääääälp! Jöööörgen!!". Självklart ramlar hela kakaoförpackningen ut över mig. Jag hinner få tag i den och när Jörgen kommer in i köket står jag pressad mot skafferiet och balanserar kakao, mjöl och socker. :P Vackert va?! :D