Tänkte att jag skulle berätta om den gången när jag blev förföljd också. Som tur är skrev jag om det på min Bilddagbok dagen efter det hände, så här kommer det:

"Jag bestämde mig för att gå ut på en promenad igår, för att rensa tankarna lite osv.
Det var mörkt ute och klockan var ca halv tolv. Jag tänkte att jag bara skulle gå runt lite nere på Sanda.
När jag var på väg hem (00:10), så kommer en skitsöt katt och börjar gå med mig. Längre fram kommer en gubbe med keps ut från en sidogata med sin hund, de går bortåt, åt samma håll som jag.
Jag tänker inte så mycket på det, förens han stannar och ställer sig och tittar på mig. Plötsligt börjar gå mot mitt håll igen, han vänder alltså. När vi möts tittar jag bara ner i marken för att inte vara med om någon pinsam situation som när man inte vet om man ska heja eller inte. När vi gått förbi varandra så tittar jag bakom mig för att se om katten fortfarande hängt på. Då ser jag hur gubben också vänder sig om och tittar, fast på mig?
Jag vänder mig snabbt framåt igen och hoppas att han inte såg att jag också tittade bakåt, för tänk om han trodde att jag tittade efter honom då? Fan va pinsamt.
Men så fortsätter jag att gå en bit till, sen vänder jag mig igen för att kolla efter katten, och då ser jag att gubben har vänt håll IGEN och går efter mig! Jag blir väldigt illa till mods och tänker att 'jag går in på den här sidogatan så han tror att jag bor här och går förbi, så kan jag gå hemåt sedan ifred'..
Så jag går in på sidogatan där det ligger lite hus, men sen tar husen slut och sedan finns det som en liten äng och sen Siljan. Jag bestämmer mig för att gå ner och ta mig en titt på vattnet, för det var väldigt fint ute igår. Så jag går ner för en liten kulle och kollar ut över vattnet.



Sen efter en stund tänker jag att gubben måste hunnit en bit och att jag kunde gå hem ifred nu. Så jag börjar gå upp mot vägen igen, och precis när jag kommit halvvägs upp för den lilla kullen SER JAG HANS JÄVLA KEPS KOMMA MOT MIG! Då får jag vrålpanik och vet inte vad jag ska göra! Jag vänder mig snabbt om och springer ner till vattnet igen, men var ska jag ta vägen där?! Simma eller?! Nej. Jag springer in i det höga gräset som var intill stranden och gömmer mig i det i hopp om att han inte ska se mig. Sen hör jag hur han kommer ner till vattnet, han står bara några meter ifrån mig och så säger han till sin hund: "SÖK! .. SÖK! .. SÖK!". Jag darrar som ett jävla asplöv och tänker "Snälla, låt den inte hitta mig! Snälla, snälla, snälla..!".
Jag hör hur hunden nosar runt och gubben säger flera gånger "SÖK!", sedan vänder hunden och börjar nosa vidare åt andra hållet längs stranden. Och jag hör hur de försvinner bortåt, men sitter fortfarande kvar, helt dyblöt eftersom det hade regnat hela dagen och gräset var allt annat än torrt. Jag reser mig försiktigt och kollar runt, men eftersom det var mörkt såg jag inte mycket, utan satte mig ner igen. Jag satt där aslänge och tittade sedan upp igen, smög sakta fram, sen sprang jag hela vägen hem.

Det här var så sjukt jävla läskigt så jag vet inte vad! Tänk om hunden hade nosat upp mig?! Vad ville han mig? Jag fattar ingenting, så jävla SJUKT!"

Det här är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Fortfarande när jag tänker på det mår jag riktigt dåligt..