Tänkte berätta lite om ett blodigt drama som ädge rum när jag var runt 9 år. Det känns som att blod behöver komma in i den här bloggen.

Det fanns ett staket som bestod av ganska tjocka plankor runt våra gungställningar på fritids, och där ska Hanna självklart gå balansgång. Jag går några varv och tillslut får jag upp farten ganska fint. Tills jag fäller krokben på mig själv. Jag faller rakt fram och hinner fälla ut armarna för att ta emot mig, men brädan kommer mellan mina händer och rakt i ansiktet för att slå upp ett ordentligt sår. Mats från min klass kommer springandes mot mig och ser när jag håller handen för läppen och hur blodet fullkomligt täcker mitt ansikte. Självklart gråter jag som en galning. "Fröööken!! Frööken!!!! Hanna blöder näsblod!!!", skriker Mats. Men när jag tar bort handen från ansiktet och ser att även den är täckt av blod och att det rinner ner över min arm så förstår jag att detta måste vara något annat. Fröken kommer ut och hämtar mig, de tvättar rent mitt ansikte och ringer mamma. Mamma kommer i 110 och tillsammans åker vi till akuten. Där får jag prata med en sköterska eller något, som pratar med en till sköterska, som säger att jag ska vänta, så kommer en doktor som säger att jag ska vänta tills den slutliga läkaren kommer in i rummet och förklarar att jag ska sys. Han tar fram en spruta som han geggar runt med i såret, mamma svimmar nästan och en sköterska tar hand om henne. Sedan lägger han en grön tygbit över mitt ansikte med ett hål för läppen. Som på film ser jag hans siluett och hur han drar upp nålen och tråden för att sedan dyka ner igen och göra ett till stygn. Det gick ganska snabbt och när jag var klar fick jag beskåda min överläpp och vara stolt ägare till tre stygn.