Detta var förra sommaren och jag hade varit hemma hos Linn med klassen. Tyvärr skulle jag jobba dagen efter och fick lov att åka hem runt 12-tiden. Jag går ut, sätter på mig hjälmen och ska precis till att starta moppen då jag ser en kille komma vinglandes mot mig och gör gester att vänta. Han kommer fram till mig och börjar slöddra på teckenspråk. Jag fattar såklart ingenting. Med en gång, bara för att jag är jag, tänker jag att han behöver hjälp. Han kanske har tappat sin nyckel och inte kommer in i sin lägenhet? Jag förstår ingenting av vad han menar, fastän han ritar bokstäver i luften, i fukten på min moppe, gör konstiga ljud (han var ju döv också, ni vet hur man kan låta då), leker charader, sätter sig på min moppe och hoppar runt. Till slut beter han sig som att jag har fattat varpå han blir skitglad och kramar mig, men ändå när jag ville åka så lät han mig inte. Så till slut springer jag upp till Linn och hämtar penna och papper. Jag räcker fram pappret men han verkade inte fatta, så jag började:

Jag: Skriv vad det är du vill!
Han: vill du ej säga vad du vill?
Jag: Men jag vill inget!
Han: du är riktigt envis typ o ja gillar dig som du e.
Jag: Men vad vill du?
Han: fan vaför frågade du?
Jag: Du kom fram till mig.... Undrar du något?
Han: får ja ej de fick eller.
Jag: Jojo, visst. Men jag ska hem nu...
Han: ha det bra o sov gott då.
Jag: Tack det samma. Hej då.
Han: det samma.

Jag kan inte fatta att jag var så naiv och trodde att han behövde hjälp.. Han ville väl samma sak som alla andra fulla killar vid 12-tiden. Jaja, det är en riktigt kul historia i alla fall :D