Jag kan vara galen, det lovar jag er. Jag tror att det är lite det som min och Jörgens kärlek bottnar i, vi känner igen oss så mycket i varandras galenskap. Det var nog därför han bara log och kramade mig efter att jag berättat om vad jag gjorde igår..

Under ett års tid har vi haft kvar skit i vårt förråd som tillhört Jörgens ex. Av någon anledning (alltså Jörgens prioriteringar) så har skiten inte transporterats bort. Men igår var tiden inne, äntligen! Dock skulle det sluta med att jag, ensam hemma, skulle langa över det när exet kom förbi och hämtade grejerna. Kvällen innan fick jag småpanik och började fantisera om brutala knivmord som hämnd osv och erkände för Jörgen att jag inte var helt tillfreds med lösningen. Som den tappra pojkvän han är tog han istället på sig att ta med sig sakerna och möta upp henne och lämna över dem själv efter jobbet. Meeen... Ni som känner mig, ni vet att det finns en fortsättning.

På kvällen skulle vi nämligen gå på bio och eftersom jag ändå skulle in till stan passade jag på att klippa mig lite.. Och ta mig en titt på mötet som skulle ske mellan min pojkvän och hans ex. Hö..hö.. Jag visste var de skulle mötas, så jag tog min bok och slog mig ner på Wayne's Coffee som ligger alldeles intill. Där sitter jag som världens spion och surplar på en latte och läser lite coolt i min bok. Min egen busighet gör mig helt nervös och jag smsar Sara med darriga fingrar. Sara blir också nervös eftersom hon känner till min historia med The Ex. För övrigt är jag övertygad om att hon läser denna blogg, eftersom hon har stalkat mig oavbrutet under ett års tid på internet. Så den här godisbiten bjuder jag på. Sen dyker hon upp! Sodapopinski is in tha house! Jag skriver till Sara igen, sen går allt skitsnabbt. Jörgen dyker upp, langar över påsen med skit, utbyter ett fåtal ord sen säger de hej då. Det var över. Jörgen skötte sig utmärkt, jag fick mig en titt på min internetstalker och själv har jag blivit en IRL-stalker. Mitt liv är fulländat.